Meningen var att vi på em skulle byta en diskmaskin i bygdegården men det fick vi inställa pga avndra tekniska problem.
Åkte i stället förbi min mor och konstaterade att hon inte var bra föredrog tydligen sängen, efter diskussion med hemtjänsten och distriktsköterska kom vi fram till att det bästa var att hon fick uppsöka lasarettet, ambulans beställdes och efter en timmas väntan så kom den och jag åkte in till lasatettet i egen bil efter att först gjort en snabbvisit hemma och hämtat div grejer och släppt in Freddi.
Väl på lasarettet så blev jag insläppt till akutan och visat till rumet där min mor väntade och information om att en läkare skulle titta förbi.
Efter en stund dök en tjej upp som dock inte var läkare utan skulle ta Ekg sen var det bara vänta och efter att ha läst alla anslag i rummet om olika akutbehandlingar och första hjälpen så lyckades jag smita ut och få frisk luft och dessutom ringa och meddela var jag var och att jag kanske skulle hinna förbi innan mötet var slut!
Återvände till min mor som hade sommnat och verkade sova ganska lugnt!
Studerade diverse teknisk utrustning i rummet och hälpte min mor, som vaknat att få ordning på en trilskand filt och sen sommnade hon igen.
Efter två timmar dök läkaren upp och det första som hände var att hans personsökare började pipa, efter genomförd undersökning konstaterade han man skulle behålla patienten för fortsatt undersökning och att han skulle fixa diverse papper, efter en stund dök en ny syster upp för att ta diverse prover sen var det bara att vänta igen. Slutligen kom så personalen som skulle ta henne till avdelningen och efter att ha tagit reda på var hon skulle placeras avvek jag och upptäckte att jag var vrålhungrig så ett besök på Max fick stilla den värsta hungern avgjort ingen hälsokost. Under tiden ringde en av hemsamariterna och funderade hur det gick, hon lät avgort förvånad när jag berättade att jag just lämnat lasarettet samtidigt berättade hon att hon hittat en nyckel i dörren som jag förstås glömt.
Bara åka hem till min mor och se om det är någon katt som vill in, men ingen katt så långt ögat när efter att ha väntat ytterligare en stund konstaterade jag att katten nog hittat något bra sovställe eller också tar han chansen till nattjakt. Hur som helst så får insläppandet av den katten vänta till i morgon. På hemvägen passar jag på att hämta dagens post och se där finns en postavi som säkert innehåller fotoryggsäcken som jag skulle få upp för att titta på.
Väl hemma så väntar Freddi ivrigt på att bli utsäppt, förmodligen skiter han fullständigt i min förklaring att det räcker med en katt ute på vist.
Upptäcker när jag kollar postavin att paketet inte får hämtas förrän efter 16 i morgon.
Och med min vanliga tur när det gäller posten så får jag säkert vänta ett dygn extra.
Summa summarum är att ag förstår att håller man inte på att dö så proriteras man därefter och det är kanske inte så mycket att säga om men nog kunde man kanske hitta en trevligare plats att vänta på.
Appropå vänta så såg jag att ett antal företag inom foto och reklambranchen ordnar en fotomässa på ett tåg, skulle förstås ha varit intresant men med tanke på att det är ca 100 mil enkel väg till närmaste stopp så får det vara dessutom får nog besökarna inrikta sig på att vänta
Rönnberget 2008-09-09
Ingemar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar